banda

Pinot Nero Italiano

Posted on: October 15th, 2012 by admin No Comments

http://vinare.blogspot.dk/2012/10/pinot-nero-italiano.html

En av de mest intressanta företeelserna under italienskt 00-tal är framväxten av producenter som valt att specialisera sig på pinot noir.
Och det är väl så man måste göra, för vi vet ju alla att pinot noir inte nöjer sig med att vara en druva bland andra. Det är en kinkig diva som begär full uppmärksamhet från sin vinodlare/vinmakare/vinälskare.

Men är inte Italien för varmt för pinot noir? Jo, i många fall är det nog så. De bästa producenterna hittar man i svalare omgivningar. Exempel på sådana är Appenninernas utlöpare i norra Toscana, pre-alpina backar i Sydtyrolen och Trentino, samt enstaka vulkankäglor på sydligare breddgrader där man kan odla i norrlägen på relativt höga höjder.
Det var sjuttio nyfikna och mycket modiga människor som slantat in varsin knapp femhunka i utbyte mot eventuella kickar av garanterat nytt slag. Dessa oförvägna ställde kosan till Näringslivets Hus för Stockholmsmunskänkarnas och Svea Rikes första provning någonsin på temat pinot nero italiano.
Våra läromästare för kvällen hette Carlo MerolliFabio Simoncini, Alessandro Brogi och Andrea Paoletti – två dansk-italienska vinpushers med viss berömdhet i den nordiska vinbloggosfären, och de två sistnämnda ägare respektive vinmakare från Podere Fortuna ett par tre mil norr om Florens.
2009 Garlider Blauburgunder Südtirol DOC 
Utan konkurrens kvällens mesta fjäderviktare, predestinerad att öppna provningen. Här finns nästan mer släktskap med vitt vin än med rött. Doften är ljust bärig, ungdomlig och renfruktig, med toner av jordgubbar, tranbär och cocktailbär. I munnen ett slankt och friskt vin med snudd på obefintliga tanniner och en lätt anorektisk kroppsbyggnad. Ändå finns en viss intensitet och värme, medan avslutningen är en smula kartig och lätt besk. Det här är charmigt i första vändan, men i återtitten känns det lite för lätt och lite för lite.
Gör sig nog bäst kylt till en stekt spättafilé eller annan fiskrätt och lär knappast vinna på att sparas mer än ett par år till. Sympatiskt. (87)
Garlider är troligen den nordligast belägna pinot nero-producenten i Italien. Gården ligger i Feldthurns ett par-tre mil norr om Bolzano längs Brenner-motorvägen i Eisacktal och sen ett antal hundra meter upp i backarna på västra sidan om floden/vägen. Ekologisk odling. 1200 flaskor. 13,5%. Tidigare bloggat här.
2008 Elisabetta Dalzocchio Pinot Nero Vigneti delle Dolomiti
En helt annan varelse, långt mer komplex och mer fängslande.
På nosen handlar det väldigt mycket om andra saker än frukt – en effekt av vinifiering med stjälkar som vi vill se saken. Folk som har problem med grönhet kan ta det som en varning, för här finns noter av under-vegetation, tulpanblast, grönmynta och mer ovanliga associationer till surkål, krondill och senapsfrön. Men också orientkryddor och en gnutta kola som nog har med faten att göra. Några frukter och bär trillade inte ner i våra anteckningar, men det bör inte tolkas som att det fattas frukt. I munnen erbjuds nämligen en len, nästan silkig och fint balanserad drickupplevelse med tilltalande om än något udda aromatiska egenskaper. En matvänlig liten kärvhet hamnar enbart på pluskontot. Ett av kvällens roligaste viner, väldigt personligt, drickmoget och klart värt att återkomma till. (89)
Beläget ovanför Rovereto i Trentino. Vi mejlade Elisabetta – som hade tänkt komma till Stockholm på eget bevåg men stoppades av problem med regn under skörden – för att kolla hur det stod till med stjälkar och fatstorlekar (under provningen var förvirringen kring de här detaljerna närmast galopperande) och fick snabbt svar: hälften av stjälkarna kvar och små bourgognefat, lika delar nya, ett- två- och tre-åriga. Ekologisk/biodynamisk odling. Knappt två hektar vinmark, med enbart pinot noir, uttag högst 40 hl/ha. 8000 flaskor totalt. 13% alkohol. Tidigare bloggat här.
2009 Haderburg Hausmannhof Südtiroler Blauburgunder DOC
En ungdomlig men samtidigt lite unken/reduktiv doft, som en del provare har invändningar mot. Undervegetation och jord samt rätt tydlig grillad kyckling, komplett med grillkrydda och allt. Frukten spelar på röda körsbär med något maraschinorött cocktailbär som glänser till. Smaken känns stadig och välbalanserad med lägre syra än de två föregående, lite rikare frukt med hyfsad intensitet och lite beska. Rätt så gott men utan ovationer. Inte minst priset, men också förhandsrapporterna, ger en nivå av förväntningar som inte riktigt infrias. (88)
Haderburg/Hausmannhof ligger på 400 meters höjd ovanför bynSalurn i nedersta Südtirol. Odlingen är biodynamisk, med ett uttag om 60 hl/ha. Jäsning i öppna kar av rostfritt stål, 12 månaders lagring i nya och använda barriques. 10 000 flaskor blauburgunder. 12,5% alkohol.
2008 Haderburg Hausmannhof Riserva Südtiroler Blauburgunder DOC
Helseriös doft med röda och mörka körsbär, cassis, svart vingummi, blodapelsin, malört, lakrits, mörk choklad, bittermandel och ny ek. I munnen bjuds det på tät frukt och fat, stadiga men ytterst välarbetade ektanniner och en lätt ekbeska. Stramt och snyggt, med bra längd på eftersmaken. Ett respektabelt proffsjobb i välsydd kostym som inte lär göra bort sig i internationella sammanhang – det påminner lite i stilen om Bergström Vineyard från Willamette Valley. Enastående kvalitet, bör lagras för att ge sitt mesta. (90-91)
Hausmannshofs finaste urval hamnar i denna riserva som bara är marginellt dyrare än standardkvaliteten. 24 månaders uppfostran, ett år i nya fat och ett år i äldre. 2500 flaskor. 12,5% alkohol.
2006 Marchesi Pancrazi “Villa di Bagnolo” Pinot Nero Toscana IGT
Kvällens mest utvecklade vin, med goda fattoner som för tankarna till chianti classico. Överhuvudtaget doftar det mer fatlagrad sangiovese än pinot noir – surkörsbär, julkryddor, hallon, bigarråer, kakao, te, örter, rök  - men det finns också en intressant mineralton som påminner om skaldjur, närmare bestämt om kräft/krabbsmör. Smaken har trevlig utveckling, god kropp och en stadigt byggd struktur, med områdestypisk kärvhet, lingonsyrligt snörp och lätt uttorkande te-tanniner. Blint hade gissningen aldrig landat på pinot noir, men det här är ju alldeles utmärkt – särskilt om man inte förväntar sig pinositet, men uppskattar toscanskt ursprung och dito stil. (90)
Marchesi Pancrazi/Fattoria di Bagnolo ligger strax nordväst om Florens, i närheten av chianti-zonen. De har jobbat med pino nero sedan 1980-talet. Jäsning i öppna kar av ek, med uppfostran i barriques. 13%. Vinet har fått fin respons från Antonio Galloni. Tidigare bloggat här

Plats på scen för Alessandro Brogi…

…och hans vinmakare Andrea Paoletti.
Det där röda i glaset är 2009 Brewer-Clifton Pinot Noir.

Podere Fortuna ligger i Mugello, 25 km norr om Florens, uppe i Appenninernas utlöpare på 230-260 meters höjd. Florentinske arkitekten Alessandro Brogi tog över den lätt nedgångna egendomen år 2000 och började följande år att plantera om en handfull hektar vinmark med pinot noir, med en täthet av drygt 7000 rankor per hektar. De bägge vingårdarna döptes till Coldaia och Fortuni.
Andrea Paoletti var ansvarig vinmakare hos Antinori fram till 1996 och är sedan dess konsult för vinodling hos Tenuta dell’Ornellaia. Han har också arbetat med Isole e Olena. Från år 2009 är han konsulterande vinmakare på I Veroni i Chianti Rúfina, samt pysslar med egna etiketten Rancoreförutom jobbet med Podere Fortuna. En kille med rätt tung ryggsäck av erfarenhet…

2006 Podere Fortuna “Coldaia” Pinot Nero Toscana IGT har en ljust parfymerad doft med fin pinotkänsla av röda vinbär, nypon, lite undervegetation, ostbutik och stearinljus. Smaken är slank och frisk med god fruktsötma, lena små tanniner, lätt kärvhet och bra fräschör. Ett relativt lätt, dansant och välbalanserat vin som har den där eftertraktade pinotkänslan samt en tveklös elegans. Ljuvligt. (90)

Uttagen är låga, runt 30 hl/ha  och man använder dubbla sorteringsbord. Musten jäser med naturliga jäststammar i öppna träkar med temperaturkontroll. Macerationstiderna är numera ganska långa, mellan 18 och 25 dagar, men nollsexan fick bara tolv dagar eftersom man inte ville extrahera för mycket. Därefter följde tolv månaders uppfostran i franska ettårsfat, som man helst köper från bourgogneproducenter som använder sina nya ekfat till vitt vin. En mindre andel fat kommer från Cepparello (Isole e Olena). Avslutningsvis sex månader i betongtank och ett år i flaska. Gårdens produktion av pinot noir ligger på runt 20 000 flaskor, dessutom gör man ett vitt på 80% chardonnay och 20% pinot noir. Vinerna håller mellan 13 och 13,5% alkohol. Coldaia tidigare bloggat här.
2009 Podere Fortuna “Coldaia” Pinot Nero Toscana IGT är fortfarande helt primär, med bra doftdjup, hög fruktmognad, mörkare körsbär, hallon och lite mörk chokladpralin. Slankt i munnen men tätt i frukten med oväntade mängder greppiga chokladtanniner, inte minst jämfört med nollsexan. Bra mineralkänsla samt en viss liten ungkärvhet och stramhet som gärna får slipas ned. Här finns potential, lagras i ett par år innan korken dras. (90)
Alessandro och Andrea berättar att varma 2009 var ett väldigt lyckat år i deras svala hörn av Toscana. Man vågade extrahera mer än i årgång 2006, varför vinerna blev tätare och relativt tanninrika. Detta gäller också varma 2007. 13,5%
2007 Podere Fortuna “MCDLXV” Pinot Nero Toscana IGT har en fin utveckling med orientkryddor, mint, skaldjursskal, örter och undervegetation. Här finns en lustig känsla av eterisk olja, med inslag av kåda och myggmedel. Frukten handlar mest om (snudd på över)mogna jordgubbar. I munnen ganska rikt och visköst med en lite chokladig munkänsla. Frukten är tät nog med silkiga tanniner och god fruktsötma. (90-91)
MCDLXV är Podere Fortunas toppselektion. Namnet syftar på att gården finns dokumenterad redan 1465, då med Lorenzo di Medici (“Lorenzo Il Magnifico”) som ägare. Den enda skillnaden mot de vanliga vingårdsvinerna ligger i urvalet av druvmaterial, annars är vinmakningen och uppfostran identisk. 3000 flaskor. 13,5%.
2009 Podere Fortuna “MCDLXV” Pinot Nero Toscana IGT är vidöppet på nosen, här finns både charm, djup och komplexitet. Inledande toner av mint, kafferost, choklad och kryddlåda. Därefter ros, viol, mogna jordgubbar samt röda och mörka körsbär. Lite sockervadd och maräng anas på toppen, men toscanska örter och kalkgrus finns i botten. I munnen generöst med mogen frukt och täta finkalibriga tanniner. Lång och imponerande eftersmak med aningar av tobak och undervegetation. Kvällens bästa vin. Både att dricka nu och givetvis än mer att lagra. (92)
Slutsatsen av provningen är att Trentino/Alto Adige och Toscana ger ganska olika uttryck, där Toscana vinner kvällens drabbning med hjälp av sina välbyggda tanniner. Elisabetta Dalzocchio har en alldeles egen stil och Podere Fortuna är definitivt något att hålla ögonen på framöver, inte minst med tanke på att rankorna som gett de aktuella vinerna bara är mellan fem och åtta år gamla. Vi avslutade kvällen med en fyrarätters på 19 Glas utan så mycket som skymten av italienskt vin. De bägge toscanarna hade förstås mer att berätta, en del detaljer finns här och var i noteringarna ovan.

Trentino/Alto Adige, Cibi e Vini:

2009 Garlider Blauburgunder Südtirol DOC
(165 muk)
2008 Elisabetta Dalzocchio Pinot Nero Vigneti delle Dolomiti IGT
(185 muk)
2009 Haderburg Hausmannhof Blauburgunder Südtirol DOC
(340 muk)
2008 Haderburg Hausmannhof Blauburgunder Riserva Südtirol DOC
(355 muk)

Toscana, Carlo Merolli:

2006 Marchesi Pancrazi Villa di Bagnolo Pinot Nero Toscana IGT
(270 muk)
2006 Podere Fortuna Coldaia Pinot Nero Toscana IGT
(215 muk)
2009 Podere Fortuna Coldaia Pinot Nero Toscana IGT
(215 muk)
2007 Podere Fortuna MCDLXV Pinot Nero Toscana IGT
(495 muk)
2009 Podere Fortuna MCDLXV Pinot Nero Toscana IGT
(495 muk)

ps. Fler som gillat pinot nero italiano härhär och här.

pps. Muk = “mynt-union-kronor”. Dkk = Sek = Nok.
Drottning Margareta kunde inte ha gjort det bättre.

« Go Back